Underbart

Trots att det duggar ute så är det helt underbart att vara ute i skogen på en islänning. Ingenting slår en pigg och framåt islandshäst. när man känner kraften under sig och hur han använder varenda muskel i kroppen i galoppen.

Jag älskar det.
Jag har äntligen kommit på varför han sticker och har sig. Eller mamma och jag klurade ut det tillsammans, eftersom jag fortfarande behöver en betryggande hand på min häst då jag sitter upp följer även hjälpen med och passar på att motionera Irma (hunden).
Så länge någon går bredvid oss eller med oss är han stissig och vill gärna sticka, han spänner sig ofta så han går som en ostkrok men nu när det är snö ute fortsätter den som går till fots på vägen så möts vi upp vid stigens slut.
Så fort jag och Sokki avviker in i skogen börjar han att slappna av och rätar ut sig.
min slutsats på detta är alltså att han blir otroligt stressad av både hunden och gängaren som går med.
Så imorgon ska jag prova med att bara ha någon med mig då jag sitter upp och sedan rida helt själv.
Den som lever får se.

Visst nämnde jag sist att vi ska flytta till ett annat stall? Ett stall där ridhus ingår i hyran?
Hur bra är inte det då? Nu har även min period med riktigt bra arbetstider börjat. Helt underbart.
Nu kan jag rida varje dag om jag så vill.

Hörs imorgon