Välkommen

Hej!
Eftersom det inte finns tillräckligt med information om spatt här på nätet så tänkte jag starta denna blogg till er hästmänniskor.

Kart det finns info om spatt, hur det börjar, symptom, vad som händer osv men då det kom fram att min häst Sokki hade det sökte jag och en vän frenetiskt efter info om hur det utvecklas, hur lång läketid det var och om han någonsin skulle bli bra, eller om det bara var att säga byebye så hittade vi ingenting.

Jag tänkte börja med att berätta vårt ekipages bakgrund.

Hösten 2011 åkte jag till Island och jobbade under fyra månader, det absolut bästa jag någonsin gjort, för där träffade jag min vän för livet.
Min mamma sa till mig att jag garanterat kommer komma hem med en häst. Aldrig sa jag, jag ska inte ha nån häst. Tji fick jag, för den dagen hästen klev in i stallet bestämde jag mig för att honom skulle jag ha.

Jag köpte helt enkelt en flygbiljett till honom så när jag kom hem stod han i stallet (han åkte en månad före mig). Det tog såklart ett tag innan jag kunde börja rida honom eftersom han skulle vänja sig vid vårt klimat och han åkte på en rejäl förkylning. Vilket är helt normalt.

Jisses vilket litet krutpaket han var, då jag köpte honom var han helt oinriden så han fick bo hos en kvinna som jobbade med att rida in hästar tills resdagen kom. Ungefär tre veckor. Så när det var dags för mig att kliva upp två månader senare var han som förlorad. Det tog inte så jätte lång tid innan

även jag fick kontrollen över honom. Men efter ett tag började han bli riktigt jobbig att sitta upp på, han trampade omkring, sprang i cirklar, reste sig och alla möjliga saker en häst kan hitta på.
Vi tog dit massörer och kiropraktorer vilket hjälpte korta perioder. Tillslut så släppte vi det och helt enkelt trodde att det var rena dumheterna han höll på med.

Efter ett och ett halvt år i mitt ägarskap började han halta, jag ska även säga att vi var till veterinären förta sommaren och då reagerade han på böjproven och detta fick han behandling för. Så han blev halt igen så vi åkte till en större klinik där han reagerade på böjen ännu en gång. Vi behandlade men på återbesöket blev det inte bättre, vi tog plåtar som visade små spattförändringar och min värld rasade samman. Vi behandlade ännu en gång men denna gång sa dom till mig at efter han stått på box i två dagar skulle han röra på sig, gå på promenader osv. Tredje och sista gången vi åkte till kliniken såg vi en tydlig förbättring, han visade knappt på böjen.

Veterinären sa då till mig att det var fritt fram att rida, inte fullt ut men lugna skogsturer. Jag fick tölta och trava (det är en Islandshäst) men jag skulle vara väldigt noga med uppvärmningen. Alltså värma mer än dubbelt av vad jag gjort förut. Om han blev halt igen skulle jag återkomma.

Det är mycket viktigt för en häst med spatt att hålla igång och röra på sig, ju mer de rör på sig desto snabbare startar läkesprocessen.

Spatt är en kronisk inflammation i hasleden (glidlederna torkar ut) man vill alltså att dessa leder ska gå sönder så fort som möjligt så läkeprocessen kan starta. Det bildas då bråsk där leden gått av. Man kan skynda på processen men med tanke på hur smärtsamt detta är för en häst är det bättre att skynda långsamt. Det gäller att ha tålamod.

Nu hade min häst såna små förändringar så vet ville knappt kalla det spatt. Sjukdomen uppdagades i September 2013 i skrivande stund är det slutet på November 2013. Alltså, från och med att vi såg vad som var felet och till att jag kunde börja rida gick det ungefär två månader. Som sagt har Sokki en mycket lindrig spatt men det jag vill säga är att det finns hopp för alla.

Normalt kan en häst brukas fullt ut utan smärta men med en viss stelhet efter spatten. Ha tålamod och tänk framåt