det löser sig..

sa käringa som sket i badkaret.

Äntligen har jag fått lite ordning i vardagen!
Kommer att jobba riktigt bra tider ett tag framöver så jag får verkligen tid till hästen. Varje dag kommer jag kunna rida om jag vill. Det vill jag ju såklart inte men 5 dagar i veckan iallafall. nu jäklar ska jag sätta fart på pållen.

Har förmodligen hittat en ny stallplats också. Där finns ett ridhus, så även om det skulle hända att jag jobbar sent gör inte det något. Dom dagarna får vi väl rida lite dressyr i ridhuset då. Det känns riktigt bra nu. Ordning på mig, ordning på jobbet, ordning på ekonomin och ordning på hästen.
Ordning på sambon har jag ju redan så det behöver jag inte lösa.

Galning..

Så äntligen fick jag tid till att rida.
Han var genomsnäll när jag satt upp och ett tag efter att vi gett oss av. Jimmy (sambo) gick med och hade Irma (hund) med sig som sprang i hasorna på Sokkan hela tiden, Jimmy blev lite less och klappade med händerna BAKOM oss och såklart höll en traktor på att greja vid sidan om. Med andra ord var han redan lite stirrig och så kom klapparna och han blev rädd och stack iväg i full galopp. Vilket inte är bra för glidleden.. ouppvärmd och full galopp är inge vidare när man har spatt. Jag lyckades lugna ner honom efter ungefär 300 meter och sedan mötte vi en pojk på spark. Full fart igen men denna gång var det bara 100 meter.

Vi red den skållade superstigen vilken vi älskar. Djup snö och tölt, finns det nå bättre? Dock var han lite för pigg för att kunna koncentrera sig så jag var inte jätte nöjd. Det är såklart inget jag kan skylla på honom, han har ju faktiskt stått i 8 dagar.

Iallafall så bad jag Jimmy ta med min kamera så jag kunde bjuda på lite bilder men han tog så dåliga kort, suddiga.

Får helt enkelt försöka igen nästa gång.

Herrå!

Oh! 

I saw that I had some readers from other contries. 

Would you like me to translate if your'e still reading?

Just let me know.

Bye

Suck

Alltså min tid räcker inte till. Jag åker till jobbet då det är mörkt och jag kommer hem igen då det är mörkt. Ja, jag skulle kunna ge mig ut på hästen i mörkret men det är faktiskt inge roligt.
Som jag nämnde i förra inlägget så finns det ingen paddock och inte heller någon belyst ridbana.
Ska jag ta mig till något sådant måste jag packa ihop hästen och åka iväg.
Jag har inte långt till ridhus men nu är det som så att varken jag eller Sokki tycker att det är speciellt kul att rida på bana. Instängd i kylan. Det skulle gå om jag kunde dela på tiden, jag rider på paddock halva tiden och avslutar med en snabb tur i skogen. Det skulle göra oss båda gott.
MEN nu har jag ju inte den möjligheten, mitt enda alternativ är alltså att låta bli att rida och detta gör mig galen.

Imorgon slutar jag iallafall kl 14 och då jäklar ska jag rida.

Tack och bock.

Juste, tänkte att jag skulle bli lite bättre på att plocka med mig kameran när jag umgås med min häst.
Vad säger ni om det?

Första mötet mellan Sokki och de andra hästarna vi hade på gården (en såld och en avlivad) Sunna och Wallgot. (Grimman kvar från flygturen)

Är det inte hästen så är det jag...

Hej kamrater inom ridsporten (och er andra såklart).

Nu har jag inte skrivit på otroligt länge och det ber jag om ursäkt för. Sokki går för övrigt som smort. Han går faktiskt bättre än någonsin i nuläget.
Det som är jobbigt är att vi har i princip fått börja om på nytt, med tanke på att han var långt ifrån färdigutbildat då alla problemen uppstod.

Just nu lägger jag mest fokus på skänklarna då han verkar glömt bort vad en häl i magen betyder. Prövade att använda spö förra veckan men det gick han absolut inte med på eftersom jag aldrig behövt använda det på honom. Det slutade i kaos och att vi var sur på varandra resten av turen.
Jag saknar att ha en paddock att rida på. Trava över bommar, ha en linje att följa, något som stoppar oss om vi går för mycket åt sidan. Det är något som är lite svårt, att gå på ett rakt spår.

Traven kämpar vi också på med, i början travade han på som aldrig förr men tappade det rätt snabbt. Jag blev rädd att smärtan kom tillbaka (glidlederna) eftersom han hade så svårt att trava när jag satt på honom. Däremot när jag longerar honom travar han superbra! Där återkommer saknaden av en riktig paddock med bommar. Otroligt hjälpsamt, både för att få hästen att lyfta och för att han ska ta riktiga travsteg.

Nu har jag gjort illa min högerhand så jag kan inte rida, vi har fått nöja oss med långpromenader sen i onsdags. Det funkar väl, varken han eller jag stelnar till men han tycker det är jätte tråkigt. Sokkan rent ut släpar fötterna efter sig och jag får gå och dra i grimskaftet. Mer träning för mig ja men jag tycker så synd om honom. Han vill inte skritta runt på plogade vägar, han vill gallopera i pudersnön i skogen.
Så jag tänkte bita ihop på torsdag och göra ett försök åt stackarn.

Hade
Emma