Hej mina vänner.
Jag har inte skrivit på vääääldigt länge nu. Ungefär 7 månader.
Det har inte varit en speciellt rolig sommar eller höst för mig och Sokkan, han har nämligen fått gå vidare till de evigt gröna ängarna.
Jag vet inte om jag nämnt tidigare att han fick lite eksem förra sommaren (2014) men i år blommade det ut nåt så fruktansvärt. Mellan månaderna Juni- Oktober red jag inte en enda gång. Det var så fruktansvärt, stackars Sokki. Tur han var snäll i hanteringen så vi kunde ut och cykla istället, annars hade han nog blivit tjock på köpet också.
Jag gjorde allt, han hade täcke på jämt, jag smorde med diverse krämer och flugmedel, han var inne 14 timmar om dygnet han åt fodertillskott året om. Det blev bara värre och värre, på slutet hade jag blod på boxväggarna då han kliat sig. Manen, halsen, svansen, rumpan och magen var ett enda stort sår på min lilla krabat och han led nåt så fruktansvärt. Jag med, känslan av att inte kunna hjälpa min bästa vän från något som drev honom till vansinne går inte att beskriva. Det var inget hästliv.
Jag ringde till slut veterinären som kom ut och kollade på honom. "Jag har aldrig sett en häst som varit så utsatt förut, jag sätter mig och skriver ett underlag till försäkringsbolaget nu på en gång. Detta ska han inte behöva gå igenom en gång till." Han fick en dos kortison som skulle dämpa klådan så länge men inte ens det bet på den förbannade eksemen.
Sagt och gjort, försäkringsbolaget var mycket lätta att ha att göra med. Då var det bara att ringa traktens slaktare, usch och fy. Han kom ut en tisdag eftermiddag, Sokki fick en rejäl dos lugnande och som tur var ställde sambon upp på att vara med honom.
När jag kom tillbaka låg han på backen, livlös. Jag fick chansen att säga hejdå en sista gång innan traktorn kom och skulle gräva ner honom. Min älskade lilla silverprins.
Jag saknar honom varje dag, min dumma jävla cp häst som snabbt blev ett utav de bästa momenten i mitt liv. Jag har köpt en ny, det har jag. En unghäst, 4 år är han och jag hade tänkt att rida in honom i sommar. Ja, så nu kommer väl bloggen handla om Raeningi och mig istället.
Aldrig mer importerat.
Hej så länge.

