Jag glömde ju att nämna att jag och min sambo har köpt egen gård!
Vi har byggt mitt alldeles egna stall på egen hand. Färdiga boxar köpte vi dock. Har tyvärr inga bilder på datorn men jag ska fixa så jag kan lägga upp och visa! Mycket fint har vi det, hästarna och jag!
Eller Sokki och jag, det är två inhyrda hästar.
Detta är bloggen där jag skriver om mig och min häst, en del handlar om sjukdomen spatt som vi råkade ut för hösten 2013, en del handlar om våran bråkiga vardag och en del handlar om de fina dagar som vi faktiskt kan ha ibland.
onsdag 1 april 2015
Nästan ett år senare!
Hej! Snart har det gått ett år sedan jag skrev.
Det har hänt mycket på ett år kan jag lova.
Vi är anmälda till vår första tävling. Spatten märks inte av över hudud taget och vi har lärt oss skänkelvikningar. Ja alltså att kunna skänkelvikningar är väl inte något att skryta om just men i vårt, mitt och Sokkis fall är det det.
För ett år sedan stack vi vid minsta beröring av skänkeln, för ett halvår sedan blev vi arga på varadra och gick emot skänkeln och idag gör vi skänkelvikningar i skritt trav och tölt.
Skam den som ger sig. Jag är så otroligt nöjd över hur min sockerponny har utvecklat sig på detta år. Stora framsteg. De fyra gångarterna (som jag vill ha) sitter som en smäck. Rätt galopp i varven och allt det "knäppa" har lagts på is.
Jag har inte behövt hjälp med uppsittningen på ett år, han har nästan slutat sticka med mig och inga fler biljakter har inträffat.
Barnvagnen är fortfarande fienden dock.
Nä, det känns helt sjukt att om en månad står vi startklara på tävlingsbanan! Lätta klasser dock, T5 och V5 men det blir spännande!
Jag uppdaterar med jämna mellanrum from nu!
Hörs hej!
Det har hänt mycket på ett år kan jag lova.
Vi är anmälda till vår första tävling. Spatten märks inte av över hudud taget och vi har lärt oss skänkelvikningar. Ja alltså att kunna skänkelvikningar är väl inte något att skryta om just men i vårt, mitt och Sokkis fall är det det.
För ett år sedan stack vi vid minsta beröring av skänkeln, för ett halvår sedan blev vi arga på varadra och gick emot skänkeln och idag gör vi skänkelvikningar i skritt trav och tölt.
Skam den som ger sig. Jag är så otroligt nöjd över hur min sockerponny har utvecklat sig på detta år. Stora framsteg. De fyra gångarterna (som jag vill ha) sitter som en smäck. Rätt galopp i varven och allt det "knäppa" har lagts på is.
Jag har inte behövt hjälp med uppsittningen på ett år, han har nästan slutat sticka med mig och inga fler biljakter har inträffat.
Barnvagnen är fortfarande fienden dock.
Nä, det känns helt sjukt att om en månad står vi startklara på tävlingsbanan! Lätta klasser dock, T5 och V5 men det blir spännande!
Jag uppdaterar med jämna mellanrum from nu!
Hörs hej!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)