De eviga gröna ängarna

Hej mina vänner.
Jag har inte skrivit på vääääldigt länge nu. Ungefär 7 månader.

Det har inte varit en speciellt rolig sommar eller höst för mig och Sokkan, han har nämligen fått gå vidare till de evigt gröna ängarna.

Jag vet inte om jag nämnt tidigare att han fick lite eksem förra sommaren (2014) men i år blommade det ut nåt så fruktansvärt. Mellan månaderna Juni- Oktober red jag inte en enda gång. Det var så fruktansvärt, stackars Sokki. Tur han var snäll i hanteringen så vi kunde ut och cykla istället, annars hade han nog blivit tjock på köpet också.

Jag gjorde allt, han hade täcke på jämt, jag smorde med diverse krämer och flugmedel, han var inne 14 timmar om dygnet han åt fodertillskott året om. Det blev bara värre och värre, på slutet hade jag blod på boxväggarna då han kliat sig. Manen, halsen, svansen, rumpan och magen var ett enda stort sår på min lilla krabat och han led nåt så fruktansvärt. Jag med, känslan av att inte kunna hjälpa min bästa vän från något som drev honom till vansinne går inte att beskriva. Det var inget hästliv.

Jag ringde till slut veterinären som kom ut och kollade på honom. "Jag har aldrig sett en häst som varit så utsatt förut, jag sätter mig och skriver ett underlag till försäkringsbolaget nu på en gång. Detta ska han inte behöva gå igenom en gång till." Han fick en dos kortison som skulle dämpa klådan så länge men inte ens det bet på den förbannade eksemen.

Sagt och gjort, försäkringsbolaget var mycket lätta att ha att göra med. Då var det bara att ringa traktens slaktare, usch och fy. Han kom ut en tisdag eftermiddag, Sokki fick en rejäl dos lugnande och som tur var ställde sambon upp på att vara med honom.

När jag kom tillbaka låg han på backen, livlös. Jag fick chansen att säga hejdå en sista gång innan traktorn kom och skulle gräva ner honom. Min älskade lilla silverprins.

Jag saknar honom varje dag, min dumma jävla cp häst som snabbt blev ett utav de bästa momenten i mitt liv. Jag har köpt en ny, det har jag. En unghäst, 4 år är han och jag hade tänkt att rida in honom i sommar. Ja, så nu kommer väl bloggen handla om Raeningi och mig istället.

Aldrig mer importerat.

Hej så länge.

Bilder på Sokki

Tävlingsdebut...

Ja!

Nu har vi gjort tävlingsdebut minsann. Vi har även hittat våran nästa utmaning, att tävla utan att ramla av. Jo det stämmer jag ramlade nämligen av två hela gånger under lördagen.
Först på framridningen och sedan inne på banan. Det började riktigt bra men sedan fick han nått slags ryck och stack all världens väg och han flög över staketet som Malin Baryard och Butterfly Flip.
Såklart tvärstannar han direkt efter skuttet och Emma flög av ännu en gång.

Tråkigt när det blir så. Om jag gjorde illa mig? Ja det gjorde jag faktiskt..
Ska besöka läkare på vårdcentralen idag så får vi se vad som är fel på mitt bäcken, förmodligen så är det inga problem men bäst att kolla för säkerhetsskull när det gäller ryggen.

Inte har jag kunnat sitta upp sen i lördags heller. Ja jag satt upp direkt efter andra flygturen men inte ridit.

Det var riktigt synd att det gick som det gick för innan kaoset gick han riktigt fint faktiskt!

JAmen juste.....

Jag glömde ju att nämna att jag och min sambo har köpt egen gård!

Vi har byggt mitt alldeles egna stall på egen hand. Färdiga boxar köpte vi dock. Har tyvärr inga bilder på datorn men jag ska fixa så jag kan lägga upp och visa! Mycket fint har vi det, hästarna och jag!
Eller Sokki och jag, det är två inhyrda hästar.

Nästan ett år senare!

Hej! Snart har det gått ett år sedan jag skrev.

Det har hänt mycket på ett år kan jag lova.
Vi är anmälda till vår första tävling. Spatten märks inte av över hudud taget och vi har lärt oss skänkelvikningar. Ja alltså att kunna skänkelvikningar är väl inte något att skryta om just men i vårt, mitt och Sokkis fall är det det.

För ett år sedan stack vi vid minsta beröring av skänkeln, för ett halvår sedan blev vi arga på varadra och gick emot skänkeln och idag gör vi skänkelvikningar i skritt trav och tölt.

Skam den som ger sig. Jag är så otroligt nöjd över hur min sockerponny har utvecklat sig på detta år. Stora framsteg. De fyra gångarterna (som jag vill ha) sitter som en smäck. Rätt galopp i varven och allt det "knäppa" har lagts på is.

Jag har inte behövt hjälp med uppsittningen på ett år, han har nästan slutat sticka med mig och inga fler biljakter har inträffat.

Barnvagnen är fortfarande fienden dock.

Nä, det känns helt sjukt att om en månad står vi startklara på tävlingsbanan! Lätta klasser dock, T5 och V5 men det blir spännande!

Jag uppdaterar med jämna mellanrum from nu!

Hörs hej!

hopphäst

Som ni alla vet är det alltid bra för en häst att hoppa (om den inte har problem med ryggen) så jag har longerat grabben över hinder vid två tillfällen nu och han tycker det är riktigt skoj faktiskt.

Sist var Jimmy med så han fick agera kameraman.

Tjusig kille eller hur?

lugnet efter stormen

Hej hej hallå!

NU var det bra länge sedan jag skrev igen..

Hur som helst så har vi haft fullt upp på senare dar. Sokki har betett sig som en skit.
var bland annat ute och red med en ny ponny som har kommit till stallet. Jag tänkte att han är så snäll nu så det är inga problem. TJI FICK JAG.

Det gick väl hyfsat på väg "bort" förutom att hästarna blev skit skraj för en flagga som viftade och det resulterade i en fantastisk snygg resning av Sokki (önskar han kunde gör det på kommando) och en tjyvstick. Ponnys som var med sprang ut på en gräsmatta och hoppade runt.
Hur som helst gick det bättre då vi kom förbi den livsfarliga flaggan och hästarna lugnade ner sig. När vi skulle rida över järnvägen stack Sokki igen, rätt över spåret ba. Jag är glad att han inte stack längs med iaf.
Sedan lugnade han ner sig igen. Resten av vägen på väg "bort" gick bra. Men när det var dags att vända hemåt stack han med mig nåt så fruktansvärt och jag drog och slet i tyglarna så jag trodde de skulle gå av. Gav han sig? NEJ!

I vanliga fall när min häst sticker gör han det kanske 20 meter, jag ser det som en bockning, med andra ord lite bus. Men detta var inget bus, jag blev rädd på riktigt och började tänka på vägen och järnvägen. Ja jag vågade helt enkelt inte sitta kvar på ryggen så jag satt av och började gå hem. HELA vägen hem fick jag gå. Dumma häst.
Men jag skulle tro att han ville hävda sig lite och visa sig cool för den andra hästen. För så har han aldrig gjort med mig förut.

Nästa gång jag red ut var jag ju såklart skit skraj att han skulle göra samma sak, nog stack han alltid men inte på samma sätt.

Gångerna efter det har han varit cool lugn alltså, jag har kunnat rida ut en hel sväng på lösa tyglar. (vilket jag aldrig kunnat göra tidigare).